Hur det tog fyra år för världen att öppna ögonen

0

Den enorma flyktingkatastrofen har varit huvudfokus i samtliga medier de senaste dagarna, där kampanjer, insamlingar och mycket stor sympati har märkts av i samhället. Flera röster är dock kritiska mot hur lång tid det har tagit för att få en reaktion och hur vissa stater har en illvilja mot de mest utsatta, som i Gulfstaternas fall kan vara av oöverträffad nivå.

För över fyra år sedan började krisen som har drivit miljontals människor på flykt från Syrien och sedan Irak. Bland dessa är många kristna syrianer (araméer) som länge varit en av de mest utsatta och utrotningshotade folkgrupperna i området. Trots den enorma humanitära katastrofen så har flyktingar mötts av passivitet och till och med fientlighet från stora delar av Europas befolkning, och i Sverige är migrations- och integrationspolitiken mycket heta ämnen i såväl riksdag som runt middagsbord.

De senaste veckorna har däremot sociala medier, tidningar och TV dominerats av åsikter som är underbyggda med stor sympati för de på flykt och företag, organisationer och privatpersoner har tagit initiativ för att hjälpa de i som är i nöd. Detta efter att särskilt sorgliga bilder spridits i media på barn som likt så många andra drunknat på flyktvägen till EU.

Det plötsliga och enorma engagemanget möts dock till viss del av kritik. Inte för att man inte delar åsikterna som sprids, utan för att man reagerar alldeles för sent.

– Vi är självfallet väldigt glada över att se det stora engagemanget för att hjälpa de som har gått igenom saker som ingen ska behöva uppleva. Det går dock inte att komma ifrån att man känner sig besviken över att svenska myndigheter, politiker, medier och hela omvärlden inte har lyssnat på vad vi i fyra år har försökt förmedla. Ska ett helt land verkligen behöva bli uttömt på halva sin befolkning innan någon reagerar? Sade Syrianska-Arameiska Ungdomsförbundets ordförande Jonathan Varli till Bahro Suryoyo.

En annan sak som Jonathan är kritisk till är hur majoriteten av omvärlden fortfarande inte tar något ansvar och lämnar en stor börda efter sig.

– Sverige har ändå skött sig mycket bättre i förhållande till vad andra länder har gjort men det är trots allt inte tillräckligt, då det är för få länder som verkligen hjälper. Ungern tar aktiva steg för att försvåra situationen för flyktingarna och USA står än idag och tittar på denna förödande kris med en presidentkandidat som går till val med grov rasism i sin retorik, sade Jonathan.

Samtidigt som det stora engagemanget har lämnat en positiv anda i samhällsklimatet så lämnar det också utrymme för frågan om huruvida detta är en tillfällig kraftsamling eller om engagemanget kommer att vara lika stort en lång tid framöver. Särskilt då situationen med stor sannolikhet kan vara sig lik i ett antal år framöver.

– Det finns all anledning till att oroa sig över att katastrofen håller i sig ett bra tag framöver, då stormakterna under fyra års tid inte kommit någonstans när det gäller att sätta intressen åt sidan för befolkningens bästa. Det man måste förstå här i väst är att samma makthavare som diskuterar flyktingpolitiken och dessa oskyldiga människor som ett problem, själva har en stor skuld i att de överhuvudtaget tvingas fly idag, avslutade Jonathan

Den kanske största frågan i sammanhanget kring flyktingkatastrofen är även en av de minst uppmärksammade, men kanske den mest anmärkningsvärda: Varför tar inte Gulfstaterna emot några flyktingar? Majoriteten av flyktingarna delar samma tro som befolkningen i dessa länder och har betydligt lättare färdväg dit, samtidigt som dessa länder är oerhört rika och har mer än nog för att avsätta för ett mycket stort flyktingmottagande. Det finns ingen brist på någonting, inga språkbarriärer eller kulturkrockar och ingen brist på arbetstillfällen.

Paris Saint-Germain, Manchester City, Fotbolls Vm och flygbolag. Rikedom, lyx, konstgjorda städer och öar mitt i vad som tidigare varit öken, men ingen ifrågasätter att man vägrar att släppa in en enda syrier som flykting. Vad är då anledningen?

FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Syrien har själva bekräftat att dessa stater finansierar de extrema Islamister som flyktingarna flyr ifrån (även om de inte nämnde staternas namn så var det alldeles uppenbart vilka de syftade till). Det kan därför mycket väl vara så att svaret på frågan om varför de inte släpper in någon är att de pengar som de idag skulle kunna använda till ett mycket bra flyktingmottagande riktas till en annan satsning. Att bygga ett nytt kalifat i Mellanöstern.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Print this pageEmail this to someone

INGA KOMMENTARER

Välkommen att kommentera på Bahro Suryoyo! Din kommentar blir synlig först efter att en modetrator har godkänt den enligt våra villkor för kommentarer.

Kontrollfråga * Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.