Efter sammandrabbningarna mellan den syriska reguljära armén och IS i stadsdelen Al Nashwa i Hasakha återstår nu endast en stadsdel i ruiner med husfasader i svart med skotthål och bråten.
För cirka två veckor sedan rapporterade Bahro Suryoyo om sammandrabbningarna mellan regeringsstyrkorna och IS-krigare i kampen om staden Hasakah i nordöstra Syrien. Förödelsen var omfattande med bilbomber och kraftig beskjutning i den tätbebyggda staden som fick stadsborna att fly i panik. IS-soldaterna har filmat hur de strider i staden och hur de tar över en idrottsarena i skymningstid.
Nu vittnar Hasakahbor om hur IS framfart inte bara innebär summariska avrättningar, våldtäkter, bombningar och vandaliseringar av kyrkor och antika artefakter som aldrig kan ersättas. De ger sig även på vanliga hederliga människors hem genom att sätta dem i brand, bombar dem eller bara går in för att vandalisera.
Misho Iskandar berättar om hur hans syster som är bosatt i stadsdelen Al Nashwa i Hasakah och som var en av många tusen som tvingades på flykt för två veckor sedan vände tillbaka från fristaden Qamishli till en spökstad med bombade hus och husfasader nedsotade i svart av alla bränder i staden.
Misho Iskandars syster Rana Iskandar kom in i sitt hem och fick enligt henne det bekräftat svart på vitt att det i Syrien inte finns någon framtid för de kristna längre. Hon berättar att IS-soldater har krossat allt som fanns i hennes hem och har satt grannens hus i brand. Rana Iskandar berättar att möbler, tavlor, datorer, vitvaror, ja allt har IS-soldaterna krossat sönder. De har till och med gett sig på familjens fotoalbum och ramade familjefotografier genom att riva sönder dem i småbitar.
Rana Iskandar förklarar att det här innebär att hela hennes familjeexistens är rubbad eftersom hon inte har några bilder av sin familj och av barnen från barndomen längre. IS-soldaterna har raderat det bildminne som hon har samlat på sig under åratal menar hon.
Nu bor Rana Iskandar tillsammans med sina svärföräldrar i stadsdelen harat al Askariye som lyckligtvis har skonats från krigets fasor. Vid samtalet ser Rana ingen som helst ljus i tunneln, utan hennes framtid är att ta sig ut ur landet för att finna tryggheten där. I hennes ögon är det endast i diasporan hon kan bygga en framtid för henne och hennes familj.