I en insändare lyfter Gabriel Ego fram vikten av ett uppvaknande för att bevara det arameiska arvet.
I årtusenden har vi bidragit under det arameiska namnet. Förr som affärsmän och uppfinnare, men först och främst som ett mäktigt och dominant folk inom imperier och språk. I dagsläget bidrar vi inom media med Suryoyo Sat, kyrkor, organisationer samt politik och fotboll. Jag lyfter hatten för mina förfäder som slitit dag och natt för den arameiska nationens överlevnad och utveckling. Jag hyllar även dagens araméer som kämpar för att vi ska bevara vår identitet. Den identitet som vi inte kan neka lever under stora hot i Europa, av endast oss själva. Vi ska dock inte glömma att vi har varit med om hårt motstånd för vår överlevnad tidigare. Året 1915 är ett bra exempel på hur man försökte utrota araméerna från det Ottomanska riket. Har vi överlevt det, kan vi överleva detta.
Under Seyfo minnesstunden i St Petrus & Paulus Syrianska ortodoxa kyrkan den 27 april i år höll poeten Hanna Hanna ett tal där han sa:
”Identitet: människa.
Aramé: kristen
Födelseplats: Beth-Nahrin Mesopotamien
Ålder: över 5000 år och fortfarande rinner det blod i mina ådror och hjärtat slår.
Befattning: professionell överlevnadskonstnär.
Senaste projektet: försökskanin i krigsdrabbade Syrien”.
När Hanna Hanna sa ”befattning, professionell överlevnadskonstnär” tänkte jag direkt att faktum är att vi faller. Vi har alla förutsättningar för att överleva, är det inte dags att vi tar chanserna?
Varje aramé bör inse att en förändring behövs för att vi skall kunna stärka oss och överleva, för gott denna gång. Nu har vi inga motståndare, det enda som krävs är att varje aramé gör sin plikt. I dagsläget går vi med huvudet högt och antar att allt ska lösa sig av sig självt. Vi vet att vi är ett sjunkande skepp, men ändå tittar vi bara på och förväntar oss att ett mirakel ska ske. Frågan är var all komfort kommer ifrån? Har vi verkligen inga eldsjälar inom vårt folk? Kan det vara så att vi nöjer oss med att vi är de mäktiga araméerna i historieböckerna? Om så är fallet, bör vi tänka om.
Att vara Aramé är att bära ett imperium på sina axlar, behandlar du inte detta imperium väl och försvarar det väl så kommer det att falla. Lär dig ditt språk och lär ut det, lär dig din historia och lär ut den, behåll din kultur, ditt arv och se till att det går vidare i varje generation som skapas av dig. Gör du detta så gör du din plikt och så småningom överlever vi, för gott.
Är ovan nämnda för mycket begärt? Om ja, då kan du vara en bidragande faktor till att den arameiska nationen kollapsar. I annat fall kan du inom kort stolt säga att Du medverkat i att vårt folk lever. Den enda vägen är en flagga, ett namn, en nation och ett språk.
Historiker säger att vi är bland världens äldsta folk, att vi talar bland världens äldsta språk och dem kallar Mesopotamien, vårt ursprungsland för ”civilisationens vagga”. Dessa ord väger mycket så låt oss tillsammans se till att vi är dem första och blir de sista människorna att ha fötterna på jorden.
Vakna aramé, innan du faller. Vakna. Detta är din sista chans.