Turkiets syrianer (araméer) har fått tillåtelse att bygga en ny kyrka i Istanbuls stadsdel Yesilköy. Detta är ett positivt besked som dock samtidigt bevisar det enorma förtrycket som finns mot minoriteten.
Syrianer (araméer) som ska anses vara urinvånare i Turkiet är en folkgrupp som förknippas starkt med kristendomen då man var bland de första som tog till sig religionen, samtidigt som det arameiska språket var det som talades och skrevs i mellanöstern under Jesu tid. I landet kan man därför hitta kyrkor och kloster som rests betydligt tidigare än när man började bygga moskéer. I Yesilköy vid Marmarasjön där kyrkan ska byggas står dessutom redan grekisk-ortodoxa, armeniska och katolska kyrkor.
Under det osmanska rikets tid var förtrycket mot syrianer (araméer) och andra kristna minoriteter enormt. Efter folkmordet 1915 då man nästan utplånade hela folkgruppen så fortsatte den syrianska (arameiska) folkgruppen att leva i det område som blev den enligt lag sekulära republiken Turkiet 1923. Trots detta så har staten inte på något vis erkänt folkmordet, brotten och kränkningarna av mänskliga rättigheter mot de kristna urinvånarna som syrianerna (araméerna) ska anses vara. De har istället valt en annan linje.
Turkiet har vägrat att på riktigt erkänna den syrianska (arameiska) folkgruppen som minoritet och ge utrymme för att de skiljer sig historiskt, kulturellt, lingvistiskt och religiöst och det väldigt nationalistiska landet har velat se att syrianerna (araméerna) som bäst assimileras som kristna turkar. Det är förbjudet för kyrkan att undervisa sina egna präster och modersmålsundervisning har inte varit tillåtet. Den nya kyrkan skulle således kunna ses som ett genombrott för ett arbete att kämpa för mänskliga rättigheter och allas lika värde i linje med kraven som EU har ställt för ett eventuellt medlemskap. Det som det däremot framför allt till omvärlden bör uppmärksamma är det hutlösa förtryck som staten alltid utsatt sina urinvånare för.
Landets kristna har förvisso tillåtits att rusta upp kyrkor och bevara de som funnits där sedan urminnes tider i fred, med undantag för alla de tillfällen då staten har stulit marken och byggnaderna har förstörts av lokalbefolkningen. Det är dock fakta att det är första gången sedan republiken bildades 1923 som man tillåts att bygga en ny kyrka inom landets gränser.
Att siffran 100 skulle symbolisera något speciellt i år med koppling till Turkiet var självklart för alla syrianer (araméer) i världen, då det var just 100 år sedan folkmordet i dagens sydöstra Turkiet ägde rum. Siffran 92 fungerar dock som en ytterligare symbol för hur många år man i ett enligt lag sekulärt land nekat sina urinvånare rätten till att få vara kristna. Visst kan man glädjas åt att en församling äntligen får bygga en kyrka och det är en stor dag i det avseendet. Detta är dock inte godhet från Turkiets sida som om de givit en gåva till alla syrianer (araméer) som nu godkänts. Detta är en självklar mänsklig rättighet som de alltid har nekat dem.