Covid-19 har påverkat hela världen på ett sätt som är historiskt. När nationer utropar att man är i en kris att likna vid ett krig uppstår frågeställningar och situationer som man annars inte är van vid. En av dessa är, hur den syrianska (arameiska) diasporan hanterar en kris i sitt nya hemland?
Sveriges strategi för hur man hanterar den pågående pandemin sticker ut och har fått uppmärksamhet internationellt. För även om man har direktiv kring hur stora evenemang som får hållas och kring besök på äldreboenden så är grundskolor fortsatt öppna och de flesta går till sitt jobb. Mycket lämnas upp till folkets egna förmåga att ta socialt ansvar och lyssna på folkhälsomyndighetens direktiv.
Syrianerna (araméerna) är en stor grupp i landet och har som en folkgrupp utan eget hemland byggt upp en väl känd och stark diaspora i Sverige. Stora riksorganisationer med lokalföreningar är idag väletablerade och ett femtiotal av folkgruppens kyrkor finns runt om i landet. Enbart i den av viruset hårt drabbade Stockholmsregionen bor tiotusentals syrianer där Södertälje är den kommun i området som har störst andel.
Den syrianska diasporan brukar nämnas som väl etablerad i Sverige efter att ha kommit hit som flyktingar. Sveriges integrationspolitiska modell möjliggjorde tidigt grundandet av demokratiska föreningar och sedermera nationella förbund för dessa. Dessa kultur-, idrotts- och ungdomsföreningar är tillsammans med kyrkoförsamlingarna ryggraden i den nämnda diasporan i Sverige. De har fungerat som självklara demokratifostrare, samlingsplatser, folkbildare och förvaltare av kultur och historiearvet för generationer.
Ser man däremot med epidemiologiska ögon på gruppen så kan man däremot känna fog för att smittrisken bland syrianer är större än gemene svensk. För att dra en jämförelse som blir lätt att begripa med hänsyn till Covid-19 så kan man säga att syrianerna liknar italienarna i mycket. Generationsboende har varit vanligt och det är av flera skäl sällsynt att bo ensam som syrian. Urvalet av vem som räknas som ”familj” är betydligt större, och att inte besöka och umgås med sina äldre ofta är oacceptabelt. Det är inte heller bara bröllopen som har flera hundra gäster. Det har även begravningar.
I svensk media har en begravningsceremoni S:t Petrus Syrisk Ortodoxa kyrka i Hallonbergen nämnts som ett exempel där ett antal personer ska ha smittats och där flera av dessa har gått bort. Församlingen användes även som exempel i en debattartikel av Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch som uttryckte sig på följande vis:
Regeringens strategi för att bekämpa smittspridning, med fler pekpinnar än provtagningar och fler rekommendationer än förbud, har fått omvärlden att betrakta oss med förundran.
”Modellen beskrivs som unikt svensk. Även regeringen betonar de specifikt svenska särdragen. ”Vi har fortfarande väldigt stor tillit, till varandra, men också till myndigheter och politiker” hette det exempelvis när utrikesminister Ann Linde skulle förklara den svenska corona-strategin i jämförelse med andra länders.
Det är sant att vårt land präglas av hög tillit. Men regeringen har missat att det inte gäller alla delar av Sverige. I utsatta områden litar man i lägre grad på sina medmänniskor och på myndigheterna. Det får följder för informationsspridningen. Människorna som bor där vill ha vård, välfärd och trygghet som alla andra. Men de har andra förutsättningar. När regeringen bygger sin metod mot smittspridning på att alla beter sig som om de vore födda och uppvuxna i Sverige – homogent auktoritetstroende och socialt distanserade sen födseln – riskerar man att kasta en stor del av befolkningen under bussen.”
Det narrativ som målas upp är att församlingen i Hallonbergen drabbats på grund av att medlemmarna har en misstro mot myndigheter och är oförmögna att följa deras direktiv. Att man har annan social tradition är korrekt, men frågar man de syrianska organisationerna i landet så återges en helt annan bild kring hur medlemmarna reagerat under pandemin.
-Vi fattade beslutet att skjuta upp vår största aktivitet som samlar hundratals ungdomar i landet några dagar efter att tiotusentals samlats för att se melodifestivalens final i Globen. Vi uppmanade därefter våra lokalföreningar att pausa sin verksamhet och vi har haft en årsplanering som helt och hållet har denna situation i hänsyn för att ta socialt ansvar. Flera av våra föreningar delar ut 300 liter handsprit gratis och vi har flera initiativ på gång för att dra vårt strå till stacken för att minska smittspridningen. Så ja jag tycker absolut att vi agerat tydligt och korrekt enligt myndigheternas direktiv, berättar Syrianska-Arameiska Ungdomsförbundets (SAUFs) ordförande, Jacob Lahdo
-Om något så har våra föreningar och medlemmar haft en god självinsikt och direkt konstaterat att vi måste vara extra måna om att få våra äldre att stanna hemma och distansera oss från dem. Även om det känns tufft så är alla hårda mot sina äldre som tar till sig det väl, fortsatte Jacob.
På sociala medier kan man se att SAUF inte är ensamma om att arbeta med att upplysa om viruset. Syrisk Ortodoxa kyrkans Ungdomsförbund (SOKU), Syrisk ortodoxa kyrkan i Sverige och Ärkebiskop Dioskoros Benjamin Atas själv har skrivit och uttalat sig flitigt kring frågan.
-Vår kyrka har varit i kontinuerlig dialog med regeringen och myndigheterna sedan coronaviruset började spridas i Sverige. Med anledning av hur situationen utvecklades tog kyrkorna initiativ till åtgärder som var strängare än de som regeringen beslutade kring när det kommer till antal som får samlas. Att hålla våra kyrkor stängda är något vi aldrig skulle göra om det inte var nödvändigt för den enskilda besökaren men också nödvändigt för hela svenska samhället. Kyrkan och vi som ungdomsförbund lyder varje rekommendation som regeringen och myndigheterna ger ut, berättar SOKUs ordförande Juliana Aktas.
För en folkgrupp vars identitet präglas så mycket av den kristna tron är det en stor omställning att inte kunna gå till kyrkan men det är något som hanteras genom icke-konventionella tillvägagångssätt.
-Vi är tacksamma över dagens teknologi som tillåter oss att ta till kreativa lösningar. Våra församlingar livestreamar gudstjänster och ceremonier via Facebook och man kan även delta live i gudstjänsten via mediekanalen Suryoyo Sat. Vi har även inlett ett projekt kallat ”Hemmet som kyrkan” tillsammans med organisationen SOUF där vi veckovis på sociala medier laddar upp föredrag om vår kyrka och tro för att föra kyrkan till medlemmarnas hem, förklarar Juliana.
Satellit-TV kanalen Suroyo Sat har också sänt flera program och tagit fram informativa videor som sänts på det syrianska (arameiska) språket för att de som inte är fullt lärda i det svenska språket ska nås av den kritiska informationen från myndigheten. Man har även gjort det på arabiska och info sänds dagligen på andra språk som tyska för andra diasporor. Program med ärkebiskopen har också sänts för att nå ut kring direktiv gällande kyrkan.
-Via vår satellit så når vi syrianer i hela världen, men spridingen av informationen har också varit god på till exempel Facebook. Vi har förutom korta infoklipp haft längre program med doktorer som berättat mer omfattande om viruset och vad som krävs för att undvika spridningen. De allra flesta syrianer har nog även tagit till sig informationen genom svensk media och krisinfo på nätet, men för de äldre som kanske inte har samma digitala livsstil så kan vår insats ha varit betydande i att få dem att inse allvaret och stanna hemma, berättar Antoine Tony Elhoury som är ordförande för Suryoyo Sat.
Vi är långt ifrån att kunna dra några slutsatser om covid-19 och dess påverkan på samhället men för en grupp som på ytan kanske framstår att vara i stor risk för att drabbas hårt verkar i själva verket agera på ett sätt som man kanske inte verkar förvänta sig. Det sista utspelet om coronaviruset kopplat till etnicitet och invandring har antagligen inte kommit än på långa vägar. Jag kan däremot med säkerhet säga att anledningen till att församlingsmedlemmarna i Hallonbergen drabbats hårt definitivt inte är på grund av kyrkans olydnad eller medlemmarnas misstro mot staten.
Låt oss för tillfället komma ihåg att de bilder från Sverige som man förundras över internationellt knappast är kyrkoförsamlingar som från första dagen följt myndigheters direktiv. Bilderna är istället på Stockholms välfyllda uteserveringar och klungor av personer som till synes oberört promenerar runt i solskenet i innerstaden.
Frågan man bör ställa sig noga är huruvida det viktiga är om man är auktoritetstroende och socialt distanserande vid födseln, eller om man är det när det väl är kris.