Den vise och tiden

KRÖNIKA Murat Posluk ger en bild av syrianernas (araméernas) situation i diasporan i en lång bildlik liknelse och avslutar med några tänkvärda frågor som vi alla bör fundera över.

Det syrianska folket kan liknas vid en mycket lärd person där hans kunskap och vishet inom medicin, astronomi, matematik samt teologi var kända över hela världen. Han var mycket efterfrågad och omtyckt ty han var fridens och frihetens förespråkare. Under lång tid njöt världen av hans vältalighet och utstrålning.

Under en lång resa över havet led han skeppsbort och hamnade på en vild och fientlig ö. Förutom vildarna som var kannibaler var naturen ogästvänlig med lite tillgång på föda och med avsaknad av rent dricksvatten. Nätterna på den gudsförgätna ön var kalla och dagarna stekheta.

I ensamhet, under svårt lidande och ständiga hot från kannibaler utvecklade han ett primitivt mentalt system som går ut på att införskaffa föda, rena vattnet och bygga upp små tillhåll som är relativt säkra för att åtminstone kunna sova sammanhängande under några timmar.

Under dessa omständigheter glömde han inte bara bort hur man läser och skriver utan hans tankemönster degraderades till det primitiva och enkelspåriga.  Allt intellekt försvann och kvar blev de primära överlevnadsinstinkterna som går ut på att överleva dagen. Med tiden kom han till insikt med att han måste jobba aktivt på att ta sig från denna ö för annars skulle han antingen dö av hunger eller törst eller så skulle han antagligen bli ihjälslagen och uppäten av kannibalerna. Men det värsta med att stanna var att tillvaron på ön påverkade hela hans person.
 
Efter att ha byggt sig en båt bagav han sig tillbaka till civilisationen och när han väl kom fram blev han kallsinnigt undersökt av läkare och psykologer. Läkarna konstaterade att han led av undernäring och psykologerna gav diagnosen underutvecklad och troligtvis hjärnskadad.

Under den närmaste tiden efter återkomsten återhämtade sig den fysiska kroppen snabbt eftersom den nya tillvaron bjöd på näringsrik föda och rent dricksvatten. Därefter började det hårda arbetet med att leta upp de böcker, skrifter och bilder om sig själv i syfte att lära känna sig själv.

För att kunna ta del av innehållet i skrifterna behövde han inte bara lära sig läsa och skriva utan också ändra på sina tankebanor och sin självbild. Men för att ändra dem så bör han tillgodogöra sig den information som finns i skrifterna och bilderna.

Under tiden som han försöker återhämta sig fick han samtidigt höra att han är en obildad vilde som borde läsa den nya civilisationens böcker, anamma deras tankemönster och glömma bort det förflutna.

Man skulle kunna likna den fysiska kroppen vid de fysiska mötesplatserna det vill säga kyrko- och föreningslokalen.  Bilderna skulle kunna liknas vid den syrianska historian samt den syrianska kyrkohistorien.  Skrifterna skulle på samma sätt kunna liknas vid våra kyrkofäder, våra lärda män samt våra forna kungar och drottningar. 

Situationen idag för syrianerna i Sverige är att vi har bra tillgång till lokaler samt någorlunda god tillgång till material men stor brist på lärare inom teologi, språk, historia, syrianska tankemönster (som till exempel den som S:t Efraim använde när han skriver Hymner), konst samt kyrkomusik och folkmusik . Det är viktigt att inse att dessa områden är sammanflätade och tillsammans bildar hjärtat och själen i det syrianska folket. Hur skall vi forma vår framtid tillsammans? Vilka institutioner skall vi bygga upp för att hjälpa oss själva? Hur skall vi hantera finansieringen av detta?

Och den Vise frågar sig:
Var finns omvärldens nyfikenhet på ett så spännande folk?