”Jag ber en bön för att giftermålet ska hålla livet ut”

TRADITIONER I den fjärde och sista delen i artikelserien om syrianska bröllop har Bahro Suryoyo träffat paret Hanna och Sade Baresso. De ger sin beskrivning av hur giftermålet kunde se ut i början av sekelskiftet 1800-1900.

Vi sitter hemma hos Hanna och Sade Baresso i deras kök för att samtala om bröllop i största allmänhet och om just deras bröllop i synnerhet. Hanna Baresso som har upplevt Seyfo (Folkmordet 1915) på nära håll börjar att beröra ämnet men hans fru Sade byter raskt samtalsämne genom att berätta hur hon och Hanna träffades.

Kan ni berätta om hur ni träffade varandra?
-Hanna fick rekommendationer om att jag var en bra kvinna och att jag skulle passa utmärkt som hustru. Hanna ville inte lyssna på rekommendationerna från början men ändrade inställning när han fick syn på mig utanför en visthusbod i byn. Han tyckte att jag var lång och ståtlig och föll därför pladask för mig.

Vad hände sedan?
-Min storebror och Hannas far (min svärfar) var goda vänner och de arrangerade äktenskapet och såg till att den blev av. Det började med att Hannas far frågade om min hand av min bror. Min mamma var emot att ge bort mig som brud eftersom jag var alltför ung men min bror som var ställföreträdare och familjens försörjare efter att min far gick bort hade sista ordet och bestämde att vi skulle gifta oss.

Hur kändes det att bli bortgift?
-Själv ville jag inte bli bortgift men på den tiden hade de äldre sista ordet och jag kände mig tvungen att gå med på det arrangerade äktenskapet. Det var svårt för en ung flicka att gå emot sin familjs vilja. Det var dåtidens kulturella system som gick ut på att man gjorde det som de äldre bestämde utan att ifrågasätta.

Kände du din man innan du blev bortgift?
-Nej! Jag hade ingen aning om vem han var. Efter att mitt äktenskap blev arrangerat kom de på besök hos oss för att rent formellt fråga om min hand. Jag kommer ihåg hur rädd jag blev, och när min man och min svärfar kom hem till oss, gömde jag mig i ett förvaringsskåp i ett angränsande rum. Det var kutymt att en tjej som skulle ges bort skulle hålla sig undan för sin blivande man och svärföräldrar när de kom för att fråga om hennes hand.

Tycker du att du och din man fick bestämma utformningen på ert bröllop?
-Vi fick inte bestämma någonting. Allt arrangerades av våra föräldrar och släktingar. Efter vigseln satt vi bara och blev serverade av bröllopsmaten. Bröllopet var mer en släktangelägenhet än en privat angelägenhet för själva brudparet.

Kan du berätta lite mer om själva bröllopsfesten?
-Vigselceremonin och bröllopsfesten hade vi hemma. Vi åt rostade kikärtor och russin. Det dukades också olika kötträtter med bland annat bulgur. Direkt efter bröllopsfesten lämnade jag föräldrahemmet för gott. Jag gick hem till mina svärföräldrar vilket blev min och min mans nya hem. Där levde vi tillsammans i över 16 år. Jag kommer ihåg att jag kom bra överens med min svärmor men relationen till min svägerska var frostig och ansträngd.

-På bröllopet bjöds det också på musik och de flesta som var där dansade. Fast jag dansade naturligtvis inte eftersom det var opassande för bruden att dansa på sitt eget bröllop. Jag var insvept  i en filt och jag var beslöjad för ansiktet eftersom det även var opassande för bruden att visa sitt ansikte för sin nya man under bröllopet. Bröllopskyssar mellan det nygifta paret var inte heller tänkbart. Faktum är att unga tjejer som stod brud oftast var rädda eftersom de inte riktigt visste vad som väntade dem.

Hur ser du på de syrianska bröllopen idag?
-Det var bättre på min tid. När ett par gifter sig i kyrkan idag brukar jag be en bön för brudparet att det ska hålla till slutet. Idag gifter de sig för att sedan skilja sig efter bara ett par månader. När jag gifte mig med Hanna så tog jag konsekvenserna och klagade aldrig men dagens ungdomar som gifter sig opponerar sig för minsta lilla.

Kan du se någon skillnad mellan bröllopen idag och bröllopen på din tid?
-På min tid var bröllopsfesterna inte så stora och pampiga. Idag är det vanligt att man bjuder in över 500 personer till bröllopet. När jag var ung var bröllopen mindre och betydligt mer personliga. Det var bara den närmaste släkten som var närvarande. Sen tycker jag att bröllopen idag är osäkra. Det finns ingen trygghet i giftermålet idag. När det gäller den kyrkliga ceremonin så har det inte ändrats någonting.

Kan du berätta vad som är bra och dåligt med dagens giftermål?
-Det som är bra är att paret får träffas i hemmen under kontrollerade former för att lära känna varandra. Det som är bra idag är också att kvinnorna som gifter sig har större kontroll över sina liv och kan själva sätta gränser. När en äldre kvinna gifter sig är hon mogen att ta hand om en familj. Det som inte är bra är när kvinnorna blir osams med sina män och lämnar dem. Själv har jag stått vid min mans sida och tagit hand om våra barn fram till idag.

Hur tror ni om giftermålen i framtiden?
-Vårt hopp vilar i Guds händer.  

FAKTA 1
Namn: Sade Baresso
Ålder: 89 år
Född i: Qalach i Turkiet
Bor i: Södertälje
Antal barn: 11 (7 flickor och 4 pojkar)

FAKTA 2  
Namn: Hanna Baresso
Ålder: 102 år
Född i: Saide i Turkiet
Bor i: Södertälje
Antal barn: 11 (7 flickor och 4 pojkar)

Det här är den sista delen i artikelserien under temat syrianska bröllop. Tidigare publicerade artiklar under temat har varit:

2010-06-18 "Mer och mer påkostade bröllop i framtiden"
2010-06-23 "Syrianska bröllop framhäver vårt kulturarv"
2010-06-30 "Arameiskan kröner det syrianska bröllopet"