Insändare: När ondskan får ett ansikte

I en insändare kritiserar Augin Barpetrus Sverige och västvärlden för passiviteten gentemot den utsatta situation som syrianer (araméer) och andra kristna i Mellanöstern befinner sig i.

I en värld full med lidelse och konflikter ställer sig människan frågan vad detta kan bero på. Var kommer denna ondska ifrån? Vad är det som föder detta fenomen som riskerar att utplåna världen och dess befolkning?

De dominerade världsreligionerna har den övertygelsen att människan är Guds avbild. Men frågan kvarstår dock, om människan är Guds egen avbild, betyder det att Gud i grunden är ond och obarmhärtig?

Jag åkte förbi Atens slitna gator i en förort söder om staden. Olika bilder flimrade förbi mina ögon. Detta är andra resan jag gör till Grekland för att hjälpa kristna syrianer på flykt från Syriens inbördeskrig.

Jag sitter och funderar på vad som har gått så fel med mänskligheten. Mellanöstern har blivit en homogen del i Asien och stora organ som EU eller FN varken reagerar eller vågar ta upp det kristna blod som spills varje dag. Någonstans i den vite mannens världsbild, finns en konstruerad bild av en vit kristendom som omöjligt kan förknippas med ett område som Mellanöstern. Karismatiska fältherrar som kung Gustav II Adolf och korsfarare som belägrade viktiga städer som Jerusalem och Antiokia representerade och som fortfarande representerar den västerländska bilden av kristendomen.

De kristna hjälporganisationerna som finns i västvärlden idag försöker göra allt som står i deras makt för att hjälpa de människor som är på flykt. De är en välsignelse och en lyxvara som idag är svår att finna. Men det är inte dessa organ som ska ta på sig allt ansvar för de humanitära katastrofer som härjar i världen. Våra svenska politiker som är valda av folket, som sitter i toppskiktet i den politiska hierarkin har det yttersta ansvaret, men dessa sitter med en munklave över munnen och sopar problemen under en allt dammigare matta. Deras envisa tystnad är en skymf och förolämpning mot alla de människor som har dödats och drivits ur deras hem på grund av den kristna tro och syrianska etnicitet som präglar deras liv.

Det som är mest anmärkningsvärt och oroligt är att ingen av Europas muslimska förbund och Sveriges i synnerhet, som aktivt talar om religionsfrihet och mänskliga rättigheter fördömer den alltmer utsatta situation som Mellanösterns kristna idag upplever. Ur en hypotetisk infallsvinkel är möjligheten större att dessa terrorister och mördare som härjar fritt i Mellanöstern lyssnar mer till sina trosbröder och systrar än kristna organisationer som bekänner sig till samma religion som de som faller offer för en intolerant världsbild.

Bilen stannar och jag vaknar ur mina tankar som under senare tid har tagit allt mer kontroll över mina arbetsfria timmar. Jag tittar upp mot en besynnerlig och välbekant port. Jag hade varit här för inte så längesedan. Jag och mina två följeslagare var väntade, så vi öppnade gårdsporten och gick in. Vi möttes av två barnfamiljer som satt och åt lite bröd och soppa. De såg både trötta och slitna ut. En tung skugga svepte sig över deras ögon och hämmade deras varma blick som de gav oss när vi steg in. Lite längre bort från matbordet satt en liten flicka och lekte för sig själv. Hon hade på sig en vit klänning med blommor dekorerat över hela plagget. Jag gick fram till henne och satte mig ned bredvid på golvet. Våra blickar möttes en kort sekund varpå jag tog tillfälle i akt att samtala med henne.

Efter vårt korta samtal insåg jag något, något jag borde vetat långt innan. Barn är både klokare och mer ömsinta än vad vuxna någonsin kommer att bli. Orden som hon sa berörde mig verkligen.

”Farbror, jag har förlorat en bror, jag vet inte varför de dödade honom eller varför de brände ner vårt hus men jag vet detta. Jag har fortfarande min mor och far som tar hand om mig, min syster som hjälper mig och Gud som vakar över mig. Att hata dem kommer inte ge mig min bror tillbaka, utan hatet kommer att fördunkla mitt inre att jag förlorar både Gud och min familj”.

Hennes svar konkretiserade alla mina tankar kring uppkomsten av ondskan som finns idag. Frånvaron av det goda bland människor leder till den ondska som finns idag, allting handlar om dikotomier, motsatspar. Vi väljer själva vilket av paret vi vill ha, likt den lilla flickan som valde det goda och exkluderade dess motsatspar.

Läget för våra kristna bröder och systrar i Irak och Syrien förvärras för varje dag som går. Sedan Isis tog makten över Mosul har staden tömts på sin kristna befolkning. För första gången på 1600 år hölls ingen söndagsmässa i stadens kyrkor. Vi står handfallna i det som kommer bli vår tids största och mest avskyvärda folkmord, en systematisk och koncentrerad utrensning av kristna, och en 4000-årig syriansk (arameisk) närvaro i berörda områden i muslimska länder.

Till er Statsminister Reinfeldt och Utrikesminister Bildt, jag utmanar er att respektera den konstitution vårt vackra land vilar på, rätten att leva, rätten till religionsfrihet och principen att varje liv är värdefullt och unikt. Hur länge skall ni stå tysta medan ett folkmord begås mot kristna över hela världen? Hur länge dröjer det innan ni går ut och officiellt fördömer våldet mot kristna i världen? Ni kan stå och skaka hand med Rohani eller göra vapenaffärer med Saudiarabien, två av världens största diktaturer, men ni kan inte respektera den konstitution som ni lovat att följa.

Ni är inte mycket bättre än förövarna som håller i kniven och skär halsen av kristna skolbarn och män.

”Det enda ondskan behöver för att segra är att de goda ingenting gör, Edmund Burke”