Som kristna och som syrianer (araméer) existerar man inte och därför blir man slaktade. Så upplever Elisabeth Dilmac. Hennes inlägg på det sociala nätverket Facebook har berört många.
Jag existerar inte för jag har inget land. Jag existerar inte för att jag inte finns på kartan. Jag existerar inte för att jag inte har någon politisk makt. Jag existerar inte för att världen ignorerar. Jag existerar inte för att människor i min omgivning ignorerar och ser bara sig själva. Jag existerar inte för att jag har en åsikt. Jag existerar inte för att jag utrotas. Jag existerar inte för att jag har en tro.
Medan jag skriver detta tänker jag inte utan orden bara skrivs ner medan tårarna rinner. Jag vet att jag inte ger mig och det kommer jag inte att göra förrän man förstår att jag existerar likaså som många andra där ute. Vi är lika mänskliga som var och en av er. Det enda vi vill är att få leva normalt och få vara som vi är precis som DU utan fruktan!
”Min far är född i Syrien, han har en historia. I den historien skapar jag en bild om att min mor och far valt att bo och leva i Syrien i allt det fina vi bär på och är stolta över. Tillsammans med min mor och far finns jag, mina systrar och min bror. Mina systrar har egna familjer med små livfulla flickor och pojkar.
Deras barn får möjligheten till att få känna lycka, gå i skolan och känna glädjen till att få vara barn. Tillsammans bär vi på en tro och en stolthet till vilka vi är och att vi har fått möjligheten till att få vara oss själva i ett underbart land som Syrien.
Helt plötsligt kommer inte de äldsta barnen hem från skolan för de har blivit kidnappade. Den äldsta systerdottern har blivit bortgift till en annan religion i tvång, hon är bara 10 år. De två äldsta pojkarna sitter på knän, fastbundna med händerna bakom ryggen och huvudet nerböjda med en pistol mot huvudet: konvertera och bli en av oss eller dö här och nu. De väljer döden…
De var bara 15 och 18.
Hemma… Där drar man ut alla män i rad och våldtar deras kvinnor framför dem för att sedan hugga av dem huvudena. Männen ligger förtvivlade på marken och kan inte göra annat än att känna tårarna och döden. Deras barn släpas ut i en hög och man sätter eld på dem.
Man låter männen få lida och när de är färdiga läser de upp en text från deras heliga bok och säger: det finns bara en tro, antingen konverterar man och lyder under våra premisser eller så finns det bara en utväg… Döden!
I århundrades har vi byggt upp en historia som fortfarande ligger oss varmt om hjärtat, vi har byggt upp kyrkor, städer och har skrifter så uråldriga att få kan tyda dem. Vi är rika på historia och vi är stolta ända in i benmärgen till att kalla oss araméer men på få minuter lyckades DU tillåta på grund av din ignorans att hela min familj utplånades.
Jag var en av dem som blev våldtagen och fick mitt huvud avhugget. DU vände ryggen och gick, för jag ”existerar inte” .
Det här är vad som händer mig och hundratusentals kristna i världen idag, oavsett om det är Irak, Syrien, Nigeria eller Sverige – så händer det! Tack för din uppmärksamhet eller… ignorans!!!